Utställningsbygge

Jag har ju alldeles glömt bort att lägga upp datum för utställningen! Nåja, de flesta av er har väl facebook och har redan fått en inbjudan. Men för den som eventuellt inte har detta så är det alltså vernissage på söndag. Söndagen den 3 juli, kl 11.00. Ni är väldigt välkomna!

Sen hänger faktiskt utställningen i hela sju veckor, fram till den 21 augusti, så det finns gott om tid att titta förbi om man inte kan komma på söndag.

Skolad av Helliden började jag i god tid redan i tisdags med att hänga utställningen. Jag var beredd att klara det på egen hand, men då räknade jag inte med att mina kära syskon skulle svepa in med hjälpande händer, energi och en massa bra synpunkter. Så jag har haft det ganska slappt, hehe. Satt och tittade på medan Clara bytte ut alla provisoriska upphängningar mot diskret spik.

Idag kan man förresten, om man är Barometernprenumerant, läsa om mig i tidningen under rubriken Textil passion i Norrliden. Jag hade min första, kan jag kalla det pressvisning? :) igår, vilket var väldigt nervöst men också väldigt trevligt. Konstigt att liksom stå där som representant för – sig själv. Men grymt att de kom och att det publicerades redan idag. Jag är nöjd. 

Vi ses på söndag!

Hets!

Jag har svårt att slita mig från symaskinen. Och jag vill göra allt på en gång, jag startar tio olika projekt, utställningsarbete blandas med surdegar, hemsideskissande, garderobsuppdatering, bönkok.. och så blir jag förbannad för att jag känner mig stressad. Gaah!

I denna ljuva anda har jag påbörjat de flesta av mina tänkta utställningsobjekt och de ligger nu, mer eller mindre utvecklade, i högar runt omkring symaskinen. Ett är dock klart, denna fräna lilla necessär, som ni här får en förhandsskymt av!

Sommar=sömnad

Nu har jag sommarlov i åtta veckor och det är ju helt fantastiskt! Det bästa är att man får en massa tid till att att sy. Det är också ett fint sätt att uppvärdera sina tryckta tyger, de får en helt annan status när de blir till produkter.

Om ett par veckor ska jag ha utställning i Två systrars kapell, i Kalmar, så just nu syftar de flesta av mina syprojekt till att bli en del av denna. Jag kommer lägga upp lite bilder under arbetets gång, först ut är en blivande necessär:

Exakt datum för utställningen kommer senare!

Ett farväl

Min utbildning på Helliden är avslutad. För drygt en vecka sen lämnade jag Tidaholm, vemodig och sentimental, i en bil fylld med tyger, skissblock, screenramar och tryckfärger. Och övrigt bohag.

Jag kan inte skriva det här utan att det blir löjligt och klichétyngt men det har varit två väldigt bra, väldigt välgörande år. Jag är väldigt tacksam för dessa.

Men jag är också spänd och förväntansfull på att gå vidare. I höst blir det HDK! Yay!

Ett litet salut till alla som hjälpt mig de här åren!

Vad hände med spårvagnsprojektet?

jamen, det blev ju av. Jag målade 15-20 meter tyg, packade ner det tillsammans med min symaskin och for till Göteborg. Där åkte jag spårvagn som aldrig förr och undersökte sätena grundligt. Bestämde mig för den äldre spårvagnsmodellen, som har ett mer medgörligt utförande på sina sitsar och sydde tretton färgglada överdrag.

Och sen gjorde vi aktionen, en gråmulen onsdagsförmiddag. Jag hade fyra glada vänner till hjälp; Ylva, Johan och Wibke klädde om sitsarna och Tilda fotograferade. Våra medpassagare reagerade dock ganska stillsamt, några hajade till, några kommenterade det sinsemellan, andra låtsades som ingenting. Här är några bilder från aktionen, och några av mina skisser före!

Måleriet.

Mitt senaste projekt som ska utspela sig på en spårvagn har tagit mig till nya okända och skrämmande marker. Jag behöver nämligen få fram ett vilt och lekfullt uttryck så jag har modigt lagt alla mönsterrapporter åt sidan och börjat måla direkt på tyget istället. Vilket kastar mig mellan en galen levande-verkstads-anda där jag lyckligt sprätter och skvätter färg omkring mig, till ett analyserande mörker där jag fasar för resultatet av mitt så kallade måleri.

Ploj

Idag hade jag väldigt svårt att komma igång så jag bestämde mig för göra lite självporträtt. Det ska ju vara så bra, man har alltid sitt eget ansikte till hands och bla bla bla. Jag började med en klassisk allvarlig studie, tröttnade efter en stund och började göra grimaser istället. Mycket roligare!